Fönstret är öppet. I en oansenlig stad strömmar härligheten in i rummet. Det är mörkt ute, en ljuslåga fladdrar i brisen. Vi spelar låten som är för helig för att nämnas vid namn. Den för oss till trädgården någonstans, där luften är frisk efter ett sommarregn, och det gröna frodas i total harmoni med den överalltvarande Självklarheten.
Regnvåta droppar, som glittrande pärlor med atmosfärens alla färger inuti.
Vi är omslutna, behöver inte försöka känna något, det bara strömmar rakt in, igenom, runt oss. Vi är lätta, vi svävar fram på gräset, den nya kroppen känner vartenda strå.
Sveper med min arm över de blöta bladen, lägger mitt ansikte hos de doftande blommorna, uppfylld av själva essensen av att vara levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar