Så lika, säger de.
Samma färger, samma rörelser, samma längd, samma tempo.
Du och jag, lika fast på olika sätt.
Du hittar alltid något fint i en gammal tygbit, får en idé om förbättring.
Tänker tankar i andra banor, är inte rädd för att vara som du är.
Du ser ut som en fransk filmstjärna från 60-talet, utan att veta om det, utan att anstränga dig, utan att göra dig till.
Ditt hjärta bor långt uppe i norr. Som en spegel av en annan verklighet är du för mig. Den okonstlade versionen, vi två, kanske dubletter, uppväxta på olika håll, med olika ramar, under olika solar.
Så lika, fast på olika sätt. Min kära Sofia.
