En båt på Moldau

Vi vandrar bland sönderbombade hus i Dresden. Med våra kameror. Ryggsäckarna fulla med filmer som vi har rullat för hand. Från den svarta lilla plastboxen.

Vi vill se det som ingen annan ser. Jag fotar in i en korridor. Det är skräpigt, trasigt och smutsigt. Det är vackert.

Portarna till trappuppgångarna är fulla med graffitti. Vi tittar in genom en fönsteröppning. Madrasser på golvet. En slags kamin. Någon bor där. Någon brukar frysa där, men jag tycker det verkar spännande. Jag vill också vara fri.

Vi sätter oss på bussen och öppnar en burk med vita bönor i tomatsås. En gränsvakt väcker dig på natten, ruskar om dig för du vill inte vakna. Du rycker till och räcker fram ditt pass. Mitt i natten. Bussen åker vidare.

I de små landsbygdsorterna utanför huvudstaden går det tjejer på gatan. De verkar inte vilja gå där. De har röda skor och korta kjolar.

Vi sover på båten. Vi fotar svanarna genom fönstret. Sen strosar vi tills fötterna brinner. Då dansar vi på disco. Får kindpussar och nya telefonnummer. Sen somnar vi på vår båt.