måndag 2 maj 2016

Så stilla

Vi åker bil.
Det är ljust, varmt och kvalmigt.
Det är vakuumet.

Vi är mellan liv och inte liv.
Vi är bedövade, trummorna har bankat hela natten.
Vi har grävt hål, vi har varit nära att hoppa i.
Vi har gråtit i förtvivlan.
Vi har inte haft någon
som kommit till vår undsättning.

Ute har det varit tyst, stilla.
Så stilla.

Vi sitter i bilen. Vi är bedövade.
Bomullsvadd gör att jag inte hör, inte känner.
Rädslor gör att jag stänger av, för dig och dig och dig.

Jag vaknar mitt i natten.
Letar med min hand efter din kropp.
Lyssnar efter din andning.

Men handen faller mot lakanet.
Det är inget däremellan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar