måndag 3 oktober 2016

Sidan av


Solen lyser. Återigen lyser solen. Golvet är mjukt. De breda ljusa brädorna är snälla mot fötterna. På bänkarna ligger tvålar, burkar med skönhet, vackra papper. Ute strålar försommaren, stolt och hoppfull. Dörren är öppen. Två steg ner för stentrappan och där är den långa breda grusgången som leder in i parken. Längst bort syns ljuset bryta igenom den täta grönskan. Men vi går där under det gröna taket, springer in och ut ur de öppna husen, de som vill visa något som varit. Någon sitter på en veranda och låtsas vara i det gamla. Kanske ville komma bort en stund, andas den magiska luften. En bit härifrån går den stora vägen. Men den vet vi ingenting om just i detta nu. En bowlingbana utan väggar i gräset. Käglorna i trä står kvar. Ett minne, har jag varit här förut? Jag vill hålla fast i den lilla. Så att hon inte försvinner.