Livet på riktigt

Vi drömde om en lägenhet i Göteborg. Precis nedanför den yttersta bron. Det röda stora tegelhuset med gräs utanför. Med högt i tak och gardiner som svajade ut genom fönstret på sommarkvällarna. Vi kanske inte hade vågat oss ut. Men det hade inte gjort något. Hade vi fått sitta därinne under det höga taket med fönstren öppna hade vi varit nöjda, uppfyllda av sommaren. De vanliga hade kunnat cykla förbi utanför, gå där med sina hundar och låtsas som att de levde. Därinne skulle väggarna vara varma. En svart bordsfläkt från 1930-talet skulle surra på en byrå från 1940-talet. Vad som skulle hända sen, hur allting skulle bli, det fanns det ingen tanke om. Ingen oro heller. På vintern skulle vi leva på längtan, på minnen från sommaren.