Utdrag ur ett manus, en text som jag måste arbeta om eftersom den är skriven i ett allvetande perspektiv och det övriga manuset är skrivet i tredje person:
"På en av naturens under upplyst
plats möttes de tre människorna för första gången. Det kändes för dem precis
som om de hade träffats förut, de kastade sig förbi de faser som vanligtvis
krävs för att lära känna en ny människa: Närmandet, analyserandet,
kategoriserandet och placerandet i rätt fack, för att sedan, när personen
definierats och trätt fram inför den andre, lämna de där första försöken att
förstå sig på den nya bekantskapen och vila i den trygghet som kan uppstå när
någon börjar kännas bekant.
Men för de tre personerna i gläntan i skogen
krävdes inte mer än några inledande fraser för att komma bortom det som kan ta
dagar, veckor och månader. De pratade och avbröt varandra, ivriga att få höra
det som de tyckte borde vara självklart för dem att veta om varandra. Berättade
om sina familjer, barndomen, drömmar och längtan och de fick om den nye mannen
veta att han hette Niels Rathke, kom från Tyskland och hade ärvt sin mormors
gård i närheten av byn och att han kommit för att undersöka i vilket skick
gården var.
De fick också veta att han hade börjat trivas i det gamla huset och
hade för avsikt att stanna en längre tid. De tyckte att de måste ses snart igen
och bestämde att Niels skulle komma och hämta dem några dagar efter
begravningen för att visa dem sin gård."
